Joomla 3 Templates by Varsity Jacket UK

Vi och våra datorer

Jag står i hennes hall. Tar av mig ytterkläderna. Ställer datorväskan på golvet. Hon har köpt en ny dator. Vi kramar varandra. Hon luktar svett. Jag kramar henne hårdare.
     Hon säger att jag ska sätta mig och att hon ska göra te, eller kaffe om jag hellre vill ha det.
      "Te tack", säger jag.
     Datorn ligger på köksbordet. Platt och blank. Jag fäller upp locket. Tangentbordet är rent. Inga hårstrån, inget damm, inget kladd.
     Hon gör Earl Grey och frågar om jag vill ha honung.
     "Nej tack", säger jag och startar datorn. "Vad har du för lösenord?"
     Hon ställer två koppar på bordet. Böjer sig över mig och skriver in lösenordet.
     "Visst är den fin", säger hon. "Den ska heta Sylvia."
     "Hur vet du att det är en hon?"
     "Därför att det verkligen inte är en han."

Vi går ut. Går armkrok. Vid övergångsstället stannar vi och väntar. Hon lägger huvudet mot min axel. Gatan: bilar och cyklar och en moped. Avgaser. Snöslask och vattenpölar. Mina tygskor blir blöta.
     Vi går till ett antikvariat och hon köper en bok till mig. Hon säger att jag måste läsa den, måste ha den. Den måste stå i min bokhylla säger hon, och jag lovar att jag ska börja läsa den på tåget hem.

Jag vid köksbordet, hon vid spisen. Jag kan fortfarande inte laga mat. Våra datorer ligger bredvid varandra. Min är större, smutsigare. Klibbig efter gamla klistermärken. Hårstrån mellan tangenterna. Kladdig av vitlökssås från falafelrullar. Den har inget namn.
     Hon sjunger. River morötter. Hon har ställt en skål jordnötter på bordet. Jag äter. En nöt i taget. Fingrarna blir flottiga.
     Hon står med ryggen mot mig.
     Jag drar fingret över hennes dator.

Du säger: Kom till mig.

1.
Plötsligt hatar jag att skriva. Hatar orden och styckena och punkterna och kommatecknen. Plötsligt vill jag inte.
     Jag tuggar tumnageln. Utanför fönstret är himlen mjölkvit. Gatan är mörk och blöt – snön har smält.
     Jag tänker på dig.
     Skriver du?
     Dricker du läsk? Rättvis läsk? Dricker du direkt ur burken?
     Jag tänkte på dig när jag läste om författaren som hatade sig själv så mycket att hon skrev tio berättelser där hon begick självmord. Jag tänkte på dig då. På att du sa att du aldrig mer ville skriva om dig själv.

2.
Jag kliver av bussen och du väntar på hållplatsen. Du har en ny halsduk, den är röd. Du kramar mig. Frågar om du ska bära ryggsäcken åt mig. Jag skakar huvudet. Stoppar händerna i fickorna.
     "Har du ingen mössa?" säger du.
     "Nej."
     Du tar av dig din egen och ger den till mig.
     "Du då?" säger jag. "Fryser du inte om öronen?"
     "Jag har luva."
     Vi går genom parken. Vit gräsmatta, brun gångbana. Småfåglar och skräp. En farbror på en parkbänk, en hund vid hans fötter.
     "Är det inte kallt om baken att sitta där?" säger du till farbrorn.
     "Det går bra", säger han.
     Hunden nosar på dina kängor.
     "Får jag klappa?" säger du.
     "Visst", säger farbrorn.
     Du klappar hundens rygg och huvud. Den viftar svansen, nosar på dina kinder.
     "Hon heter Selma", säger farbrorn.
     "Jag fryser", säger jag.

Vi går till Konsum. Köper läsk, rättvis läsk. Köper grönsaker och röda linser och krossad tomat och spiskummin. Tacochips och riven ost med vegetabilisk löpe.
     Du betalar.

Vi sitter i din soffa. Fötterna under samma filt. Tekoppar på bordet. Jag dricker fortfarande te med mjölk och socker. Du frågar om jag någonsin kommer sluta med det och jag säger nej.
     Du vickar på tårna.
     "Kom till mig", säger du

3.
Ryggsäcken vid min säng, jag vid mitt skrivbord. Jag hatar mitt skrivbord. Jag startar datorn och ordbehandlaren och webbläsaren. Jag vet vad jag ska skriva och jag skriver det. Tre sidor prosatext. Jag laddar upp det på kursplattformen.
     Jag kan skriva – men jag vill inte.

 

Till salu

Jag skrev på Facebook att mitt hjärta var till salu och att jag skulle sälja det till högst bjudande. Ingen svarade. Ingen gillade.
     Jag fotograferade en toalettstol. Bajsränder på porslinet. Jag stod på tå, kameraremmen runt halsen. Om jag tappade kameran i toaletten skulle jag aldrig förlåta mig själv. Jag la in bilden i datorn. Packade ihop den och tog med till kaféet. Där satt redan människor med sina datorer. Jag köpte chailatte. Satte mig vid fönstret och startade datorn.
     Jag ökade kontrasten och svärtan. Bajset och porslinet, svart mot vitt. Jag framkallade bilden ramade in den och hängde i mitt badrum.
     Jag fotograferade tavlan och toaletten och handfatet och kranen i badkaret. Klippte ihop bilderna till ett kollage och la upp på Facebook.
     Sedan väntade jag.

 

Lek

Och vi var ensamma hemma och han tyckte jag var störig när jag inte gjorde som han sa.

 

Du hittar fler twitterkorta prosatexter här.

Från andra sidan

Stenarna och vattnet. Våra nakna fötter. Hon har ett blåmärke på foten och jag har skavsår.
     "Det är för kallt", säger hon.
     "Nej", säger jag och tar av mig tröjan. Kastar den till stranden.                   Vattnet, vågorna. Knottrig hud. Jag lägger armarna om min midja. Tar ett steg till.
     "Det går inte", säger hon.
     "Jo."
     Jag springer. Vattnet stänker och hon tjuter. Jag springer. Hoppar. Magen mot vattenytan. Jag sjunker. Nuddar bottnen och simmar.
     Simmar mot strömmen, mot vågorna. Jag hör henne ropa. Hon ropar där uppifrån, från andra sidan vattenytan. Jag blåser ut luft. Sjunker. Händerna i sanden. En slemmig sten.
     Jag hör henne ropa.