Joomla 3 Templates by Varsity Jacket UK

Att vara på berget

Att sitta på berget och titta på vägen och vänta. Det kommer inga bilar. Att äta maskrosblad och räkna till tio. Att ligga på mage och titta ned på marken. Gräset och maskrosorna och åkern och leran. Att inte ha någon jacka. Skolväskan vid trollstenen. Matteläxan och pennskrinet och suddgummit luktar vanilj och mossan på stenen luktar jord. Att frysa om rumpan och benen. Att kissa bakom trädet. Att sitta på berget och vänta. Att stå vid kanten och hålla ut armarna och räkna till tio och kanske kör en bil på vägen och kanske ser någon och stannar och springer mellan träden och hinner kanske fram innan tio. Det kommer inga bilar.
     Att ta skolväskan och gå hem och huset är mörkt och tyst och farligt. Att längta till berget.

 

Psalmer och skridskor

Han spelade psalmer på pianot och jag åkte skridskor på vardagsrumsgolvet. Mina strumpor, hala mot golvet, vita med röda prickar. Han bläddrade i psalmboken och jag sa att vi inte kunde sjunga om sommaren för sommaren hade inte kommit än. Jag gled över golvet och fastnade i mattan och ramlade och landade på mage och reste mig igen och ramlade igen.
     Jag orkade inte åka skridskor och jag fick sitta i hans knä med ryggen mot hans bröstkorg och hans armar omkring mig. Han spelade psalmer och jag sjöng med när jag kunde texten och kunde jag inte texten hittade jag på.
     Om jag somnade bar han mig till soffan och spelade tystare för att inte väcka mig. Vaknade jag låg jag på rygg och lyssnade.

 

Den som lovade

"Ät den här", säger han och ger mig en vitlöksklyfta.
     Jag tuggar. Tungan svider. Tårar i ögonen. På bordet telefonen och flaskorna och burkarna och fimparna. Utanför porten står mamma och pappa och vill prata.
     Hans hand, jag spottar. Vitlök och slem.
     "Det kommer gå bra", säger han.
     Svalt i trapphuset. Lamporna blinkar. Jag håller i ledstången.
     Mamma och pappa på trottoaren och jag i trapphuset. Mamma och pappa som vill prata och jag som lovade.
     Sätter mig. Hård trappa. Jag fryser. Huttrar.
     Mamma och pappa. Jag som lovade.

 

Buss

Vi kom sent och fick sitta långt bak i bussen och hon var bättre än jag på att sova och bättre på att inte må illa och bättre på att inte störa och bättre på att gå och kissa och bättre på att vara sig själv och bättre på att säga till konfirmanden framför att inte fälla ned ryggstödet.
     Vi åkte genom Tyskland och det var första gången jag var i Tyskland. Alla köpte ostburgare för de var billiga. Jag sa att tyska burgare inte smakade som de svenska. På autobahn somnade jag fast det gjorde ont i knäna.
     Vi hade talböcker och godispåsar och batterier till våra freestylars. Hon hade långt hår och jag hade kort hår och jag hade mens och ville inte gå på busstoan.
     I Frankrike var det varmt och jag ville inte åka hem igen.

 

Att prata

Det är solsken och det är vägdamm och det är gräset och skogen och kojan som jag inte vill gå till längre och hon och jag sitter på trappan och labradoren sover på altanen. Jag är barfota. Långa tånaglar, fotsulorna mörka. Mörka mörka mörka för allt kan vara mörkt när solen skiner. Hon berättar för mig om männen och om kvinnorna och jag tuggar tumnageln. Labradoren fjärtar i sömnen, jag fnittrar.
     Hon säger att hon är feminist. Alla kloka flickor är feminister säger hon och jag säger ingenting. Ingenting om skogen eller dammet eller kojan.
     Solen kan bränna genom kläderna och jag har ont i huden. Ont. Det gör ont – men det går att vara tyst om en pratar hela tiden. Hon pratar om samhället och jag pratar om labradorer som fjärtar när de sover.