Joomla 3 Templates by Varsity Jacket UK

I gräset

Vi la jackorna i gräset och kavlade upp byxbenen och drack avslagen läsk. Hon gav mig en tablett mot min tandvärk och sa att det var lätt att dra ut visdomständer. "Inga konstigheter alls", sa hon.
     Hon låg på mage och drog ett grässtrå över handleden. Jag låg på rygg med armen över ögonen.
     "Det kommer gå bra", sa hon och jag vände mig på sidan.
     Våra väskor i gräset: min stora ryggsäck, hennes lilla axelväska. Jag sträckte armen mot henne.
      Panna mot panna låg vi och hon luktade vitlök.
     "Det är enkelt", sa hon.

 

Jag vill ge tillbaka

Bullret i mitt huvud. Det är ljud. Det är människor och minnen och det är världen. Det är att inte tappa bort mig själv. Det är att hitta tillbaka.
     Det är att undersöka och studera och det är att utforska. Det är att se dig och dina bilder och det är att vilja. Det är att testa.
     Det är att minnas dig och de andra. De andra som redan varit. Det är att vilja ge tillbaka.
     Det är kreativitet och komposition och det är bilder och det är texter. Det finns berättelser och det finns bilder. Det finns hantverk och det finns teknik och det finns ordbehandlare och min kamera är gammal nu.
     Det finns kroppar och det finns byggnader och det finns personer i mina berättelser som stannar inne och äter chips. Det finns motstånd och det finns längtan.
     Det finns texter som jag kan skriva och det finns bilder jag kan visa och de finns för att du och de andra redan varit här.

Jag skriver

Det är minnen som bleknar men människor som inte försvinner. Det är klister runt min kropp och jag kan minnas varje smak och varje beröring och varje lukt och jag kan inte vara tyst och jag vet att hon inte vågar lyssna.
     Det är teet hon gav mig och det är soffan och raggsockorna hon stickat och det är fönstret och sjön och gräset och blåbär i filmjölken.
     Det är tiden som förändrar, sa du, det är tiden som kan ändra – göra om mig och göra om honom.
     Jag låg i sängen med telefonen i handen och du sa att han inte är samma person som då. Det var vita lakan och morgonljus och blommiga tapeter, och du sa att det inte går att straffa honom.
     Det är människor som klistrar sig fast vid mig och det är landsvägen och altanen och ett gult hus och flugorna. Flugorna i maten och i håret och tårtan och flugorna som kryper över mina armar när jag vaknar.
     Det är tomt. Det är tyst. Jag skriver.

 

Hon skrev om genus

Hon ringde och sa att hon bakat kladdkaka. Sa att den var vegansk och jättelätt att baka. Du cyklar hem till henne. Trampar. Halsduken, röd och stickad. Cykelhjälm och skor i samma röda. Du trampar.

I hennes kök sitter ni mittemot varandra. Hon har vispgrädde på sitt fat.
     "Du vet", säger hon, "att du inte kan göra så."
     Du skrapar skeden mot fatet, kletig kaka.
     "Du ska inte döma ut honom", säger hon.
     Du stoppar skeden i munnen. Kakao och socker.
     "Han är inte samma person nu", säger hon.
     Du suger på skeden. Trycker den mot gommen.
     Hon säger: "Lika lite som man kan säga till dig att du borde sagt något, kan man säga till honom att han inte borde ha gjort det."
     Du lägger skeden på fatet.
     "Fattar du vad jag menar?" säger hon.
     "Ja."

Du cyklar hem. Solen och asfalten. Vitt. Svider i ögonen. Du kisar och trampar. En kvinna hoppar åt sidan. Svär efter dig. Du trampar.


I sin blogg skriver hon och du läser. Hon skriver om genus: genus och den svenska bokmarknaden, genus och idrottslektioner i högstadiet, genus och melodifestivalen, genus och cigarettreklam.
     Du läser.
     Hon skriver om sex: sexualitet, sexuellt våld, sexuella trakasserier i arbetssituationer.
     Du läser.
     Människor kommenterar: hon är stark och modig och rättfram och vågar ge röst till de som inte får tala.
     Du läser och läser och läser. I magen ligger kladdkakan och du tänker på det sista hon sa innan du tog halsduken och skorna och cykelhjälmen och trampade hem:
     "Du kan inte gå runt och kalla det för våldtäkt."

Du och dina tjejer

Dina tjejer i källaren kom upp och åt frukost i bara behå och de var blonda eller mörka eller rödhåriga. De var söta eller vackra eller starka eller sårbara. Jag var klumpig och ful och kunde inte prata om socialism eller veganism eller fashionabilitet.
     Vi drack smuggelöl och jag rökte under köksbordet och åt snabbmakaroner och sjöng visor för att inte höra stönen och dunsarna från dig och dina tjejer i vardagsrummet
     Jag fick trösta dem när du tröttnat på dem och kanske kunde jag ta din plats när de var ensamma och ledsna och trasiga.

 

 

*Utdrag ur en längre prosalyrisk text.