Joomla 3 Templates by Varsity Jacket UK

Uppgift 17 oktober

Vi fick i uppgift att skriva en berättelse utifrån en nyhetsrubrik. Här är min text.

 

Elsa sitter vid köksbordet tillsammans med sin make. Han tuggar, tuggar, tuggar på sitt knäckebröd. Han sväljer aldrig förrän han tuggat trettiotvå gånger. Han äter med öppen mun. Elsa ser knäckebrödsmoset åka från ena sidan av munnen till den andra. Trots att hon kämpar emot dras blicken till det kladdiga gapet.
”Karlsson har köpt en ny kärra”, säger han mellan tuggorna. ”En Dodge, riktigt fin bil.”
”Jaha, där ser man.”
Hon diskar sin gröttallrik och gör sig redo för jobbet. Letar en stund efter busskortet innan hon lämnar villan. Luften där ute är fuktig och kall. Hon huttrar i busskuren.
Telefonen vibrerar i fickan. Ett ögonkast på displayen och hjärtat slår en volt.
”Hej”, svarar hon.
”Hej. Jag vill träffa dig, kan du komma hit?”
”Nu?”
”Ja. Snälla.”
”Okej, jag är där om tjugo.”
Hon avslutar samtalet men slår genast ett nytt nummer.
”Ja, hej det är Elsa. Det har dykt upp en grej så jag kommer sent idag. Högst en timma eller två. Är det okej? Oh, tack så mycket.”
Hon lämnar hållplatsen och går med snabba steg. Det brinner i blodet. Hon vill komma fram, fram, fram nu.
Hon knackar ett kvickt ratatata på hans ytterdörr. Han öppnar och drar in henne i lägenheten. 
När hon slänger sig i soffan kryper det under huden. När han skalar av sig kläderna försvinner hon från verkligheten.
Efter att det sista andetaget har sinat mår hon illa.
”När ska vi ses igen?” Han drar på sig jeansen.
”Aldrig mer! Det här var sista gången.”
”Visst.”
”Jag menar det!”

När det blir fredag ringer hon upp honom. Tigger om att han ska radera allt ur kalendern, för att spendera kvällen med henne.

 

Garn

 

Andrea drar det regnvåta håret ur pannan och kliver in i galleriet. Glasögonen immar igen och hon går rakt in i en hård kropp som fräser: ”Se dig för.” Andrea tar av sig glasögonen, gnuggar dem mot tröjan och mumlar ett förlåt. Kroppen försvinner in i massan av garn och blanka strumpbyxor, Andrea sätter tillbaka glasögonen på näsan. Luften stinker av tungt rödvin och Hon spanar efter baren. En man i polotröja sträcker fram handen, hon skakar den varma näven och ser på mannens mun, hon hör inte ett enda ord. Hon ler och nickar, mannen höjer ögonbrynen.
   ”Förlåt vad sa du?” säger Andrea.
   ”Vad har fört dig hit, till en sådan här krass tillställning?” mannen flinar.
   Andrea viftar med handen mot lokalens inre vägg och säger att hon ställer ut en oljemålning.
   Mannen lägger huvudet på sned. ”Jaha”, säger han. ”Hur kommer det sig?”
   ”Jag lämnade ett bidrag till en tävling, kom på andraplats. Första- och andrapris var att få delta i den här utställningen.”
   ”Okej”, säger mannen. ”En tävling alltså. Där ser man.” Han kliar sig på hakan med tumnageln. ”Nej, nu ska jag ta mig ett järn.”
   Mannen vänder på klacken och Andrea följer honom med blicken, lokaliserar baren och tänker att hon ska gå dit så fort mannen gått därifrån.
   Andrea tar sikte på väggen där hennes målning hänger. Andas djupt och dyker in i folkmassan. Krånglar sig förbi människor i stickade koftor. Trampar någon på tårna och ber om ursäkt. Får en vass armbåge mellan revbenen och hoppar till. Golvet framför målningen är tomt. Hon går fram till tavlan. Stryker fingret över färgen.

 

 

Bokstav för bokstav

“Allt står på listan”
“Behöver ingen lista! Jag kommer ihåg ändå”
“Citronjuice inte apelsin”
“Du behöver inte säga det en gång till”
“Enbärsdricka”
“För tusan jag vet”
“Gå då! Om du tror att du kommer ihåg allting”
“Ha! Tror, jag vet”
“I och försig så skulle jag nog kunna följa med dig”
“Jag behöver ingen hjälp”
“Kassarna blir ganska tunga”
“Lägg av, jag klarar mig”
“Men tänk om…”
“Nej, tänk inte alls om”
“O du store tid är klockan så mycket?”
“På pricken klockan tolv!”
“Q8 stänger ju snart!”
“Raska på då”
“Sa du inte att du inte ville ha med mig?”
“Ta på dig kappan nu så går vi”
“Ursäkta men du ändrar dig så fort så jag hinner inte med i svängarna”
“Vad vill du ha till middag imorgon?”
“Wallenbergare med ugnstektpotatis men…”
“X-files och wallenbergare. Perfekt!”
“Yrkesnördar är ingenting för mig, jag vill inte se X-files och det vet du”
“Zorro då? Du är ju svag för Antonio Banderas. Du önskar att jag såg ut som honom”
“Åh snälla du dra inte upp det där igen!”
“Ärligt talat, vad ser du i den där gamlingen?”
“Önskar inte att du såg ut som Antionio Banderas, jag vill ha dig precis som du är. Kom nu.”