Joomla 3 Templates by Varsity Jacket UK

Spring ditåt, säg ingenting

Det gör ont men han säger att jag ska vara tyst och vi tittar på stenen i min hand. En liten sten under tummen. Den sitter fast i såret. En blå ring, en röd ring, stenen. Han håller i geväret. Säger att jag ska vara tyst. Att vi ska vara tysta båda två. Och vi är tysta. "Mamma geväret har stått i källaren hela dagen", säger jag.

Vi åker bil till vårdcentralen och killen som plockar ut stenen har glasögon precis som jag.
    Mamma skrattar. Berättar om hur jag ljugit. Piper och gnäller: "Mamma geväret har stått i källaren hela dagen."
    Mamma skrattar. Killen ler lite. Rynkar ögonbrynen.
    "En olyckshändelse", säger mamma.
    Jag får ett klistermärke för jag har varit så duktig så duktig.
    "En så duktig tjej du varit."

I hästhagen skjuter han småsten. Laddar geväret och skjuter. Han säger: "Spring", och jag springer. Skotten bakom mig. Han säger: "Spring ditåt!" Jag springer. "Spring ditåt!" Han skjuter.
    Det svider. Det bränner och bultar och pirrar. Stenen i handen. Under tummen.
    "Säg ingenting", säger han.

Härmar fåglarna när det brinner i väggarna

Vi härmar hundarna och kryper på alla fyra och vi härmar vuxna och står vid leksaksspisen och slår plastskedar i kastruller och vi härmar varandra och vi springer i gräset och brottar ned varandra och sedan ska vi härma vuxna igen.

Det blir kväll. Det blir natt. Sover vi?

När det brinner i väggarna. Vi står utanför huset när det brinner i väggarna. Elden som går nedför huset och ut på gräset. Tar tag i äppelträdet. Tar tag i buskarna och fåglar lyfter från snåren. Elden kan gå hela vägen till skogen. Älgarna och rävarna och hararna och rådjuren i skogen. Elden som går över gräset.
    Vi kan inte härma brandmännen. Vattenslangen är i elden. Mörk och lång som en svart orm.
    Människorna som springer längs landsvägen. Ropar och skriker, som om de härmar varandra. Alla springer. Alla skriker. Sirener någonstans i mörkret.
    Vi står framför elden och från landsvägen skriker människorna. Vi tar varandras händer och vi härmar fåglarna som lyfter från snåren.

Kattungarna på altanen

Det är att vara ensam i huset. Ensam i huset med honom. Utanför finns trädgården och päronträden och kattungarna på altanen. Inuti finns hon. Ensam med honom. Han är större än henne. Han är äldre och vet saker som hon inte vet. Kan saker som hon inte kan. Vill saker som hon inte vill.
    Hon är ensam i huset med honom.
    Var är mamma? Var är pappa?
    Kattungarna på altanen. Små och söta. Små tassar. Små svansar. Små öron. De ligger i en hög. Krälar på varandra. Gosar med varandra. Deras mamma. Spinner när de dricker hennes mjölk.
    Hon vill gå ut till katterna, men han vill inte det. Han säger snälla, snälla, snälla lite till.
    När han tröttnat kan hon gå ut till dem.
    Hon går ut på altanen. Det regnar. Hon lyfter en kattunge från kattmamman. Den piper. Mamman tittar upp, men de andra ungarna suger i sig mjölken och hon lägger ned huvudet igen.
    Kattungen piper. Hon trycker den nära sig. Tassarna på händerna. Den river henne. Hon sätter näsan mot pälsen. Kattungar luktar så gott.

Jag vill ju bara att du ska vara glad – ett novellexperiment

Denna novell är ett experiment som utforskar berättande. I experimentet fick jag historien berättad för mig, scen för scen. Jag visste alltså inte vart historien skulle ta vägen när jag började skriva. Var den skulle sluta eller vad som skulle hända i nästa scen. Jag fick utforska personerna själv, ge dem namn och karaktär.

Det första jag fick veta var: Person A och person B ska till en fest hos person C. Person B vill inte följa med, men i slutet av scenen lyckas person A övertala person B.




Jag vill ju bara att du ska vara glad



Isolde sitter på fönsterbrädet. Ölflaskan i handen, pannan mot rutan. Jag säger att det kommer bli kul. Bara vi kommer iväg kommer det bli kul och hon andas på rutan. Drar fingertoppen i imman.
    Jag borstar håret. Trassel och tovor. Hårstrån lossnar och faller över händerna.
    Isolde dricker upp ölet. Blåser i flaskan.
    "Ryck upp dig", säger jag. "Du kan inte sitta här längre."
    "Varför inte?" säger hon.
    Jag lägger hårborsten och sexpacket öl och läppstiftet i ryggsäcken. Drar igen blixtlåset.
    "Snälla följ med", säger jag.

Isolde framför hallspegeln.
    "Du är jättefin", säger jag.
    Hon drar upp kjolen.
    "Det är hål i strumpbyxorna."
    "Skitsamma", säger jag. "Lyft inte på kjolen så syns det inte."
    Jag ger henne jackan och vi går.

Erika öppnar. Säger att vi är sena och att mamma har ringt och sagt att jag inte ska dricka ikväll för jag äter medicin och jag säger att det gör jag inte alls och vi kramar varandra.
    Isolde vid ytterdörren. Jackan i händerna. Jag tar den och hänger upp den. Erika kramar henne.
    "Kul att äntligen få träffa dig", säger hon.
    Isolde stirrar på mig och jag ler. Mimar åt henne att slappna av.
    I köket ställer jag sexpacket i kylen och Erika häller upp varsin snaps.
Isolde tackar nej och jag dricker både min och hennes. Grimaserar och Erika skrattar.
    "Äckligt", säger jag och dricker vatten direkt ur kranen.
    Isolde vid köksbänken. Tittar på kryddburkar och flaskor.
    "Hur är det att bo med min syster?" säger Erika.
    Isolde tar upp en burk. Läser på den. Öppnar och luktar.
    "Det är okej", säger hon och ställer tillbaka burken.
    "Varför sa mamma att jag äter medicin?" säger jag.
    Erika rycker på axlarna.
    "Hon sa att du är förstoppad."
    Jag skrattar. Erika lägger armen om mig. Jag skrattar.
    "Är du förstoppad?" säger hon.
    Jag skrattar.
    Vi går ut i vardagsrummet och jag presenterar alla i soffan för Isolde.
    "Max, jobbar på Filmstaden men vill göra spel", säger jag. "Rickard är ... ja vad är du?"
    "IT ingenjör", säger han.
    "Han jobbar med teknikprylar", säger jag. "Anna är Rickards tjej och hon jobbar också med teknikprylar men hon plockar isär dem och sätter ihop dem igen."
    Max ställer sig upp och kramar mig. Han luktar vin och chips och rök.
    Isolde vid balkongdörren. Armarna i kors.
    "Vad gör du då?" säger Max.
    Isolde tittar ut genom fönstret.
    "Hallå?" säger jag och knackar henne på axeln. "Max pratar med dig."
    Hon vänder sig om. Ögonen blanka och stora.
    "Va?" säger hon till mig.
    "Max", säger jag. "Max pratade med dig."
    Hon ser på mig, på Max, på soffan.
    Erika slår ihop händerna.
    "Musik", säger hon. "Max, fixa musik så fixar jag snaps så leker vi en fyllelek."
    "Vi är väl inte femton", säger jag.
    "Du behöver dricka", säger hon. "Det är bra för magen."

Isolde på balkongen. Böjd över räcket. Tittar på gatan. Jag ställer mig bredvid henne. Musik från vardagsrummet. Musik och skratt och händer som klappar och fötter som stampar.
    "Hej", säger jag.
    Hon spottar. Jag tänder en cigg.
    "Vad gör du?" säger jag.
    "Inget."
    Jag blåser ut röken.
    "Du röker inte", säger hon.
    Jag viftar med ciggen.
    "Jo. Ser du väl?"
    "Jag menar att du inte röker på riktigt."
    Jag drar halsbloss. Hostar. Hostar och hostar.
    "Jag sa ju det." Isolde tar ciggen och kastar den.
    "Nej", säger jag och häver mig över räcket. "Min älskade cigg."
    Hon skrattar.
    "Va?" jag tittar på henne. "Skrattade du?"
    Hon skakar huvudet. Lägger armarna i kors.
    "Jag vill se dig glad", säger jag. "Du ska vara glad."
    "Lägg av."
    Vi står tysta. Jag böjer huvudet bakåt. Isolde spottar på trottoaren.
    "Du", säger jag. "Min systers ex var en tjej."
    "Jaha? Och?"
    "Bara så du vet att du inte är ensam."

Max. Han är lång. Längre än jag. Jag hoppar runt. Svänger med huvudet och armarna.
    Min armbåge mot hans haka
    "Aj", säger han.
    "Förlåt", säger jag och tar tag i hans höfter och vi snurrar runt.
    Anna och Rickard dansar också.
    Isolde i soffan. Ensam.
    "Var är Erika?" säger jag och Max rycker på axlarna.

Max vid handfatet. Jag känner på dörrhandtaget. Låst. Max trycker mig nära. Min mun mot hans axel. Min hand i hans hår. Hans hand under min tröja. Min andra hand mot hans jeans. I jeansfickan. Känner ståndet genom tyget. Hans mun och min mun.
    Det bankar på dörren.
    Han lutar sig mot handfatet. Jag drar ned hans gylf.
    Det bankar på dörren.
    "Sluta", ropar Erika på andra sidan. "Sluta med vad den är ni två håller på med."
    Jag skrattar. Max skrattar.
    Vi kysser varandra.
    "Jag dyrkar upp låset!"
    Max sticker handen innanför mina byxor. In under trosorna.
    Något skrapar mot dörren. Jag ser mot den. Ser låsvredet röra sig.
    "Kolla", säger jag. "Trolleri."
    Max skrattar. Dörren flyger upp.
    "För i helvete", säger Erika.
    Max och jag släpper varandra. Rättar till kläder. Stänger gylfar.
    "Jag kissar på mig", säger Erika. "Ut härifrån!".
    Max går och Erika drämmer igen dörren. Sätter sig på toa. Jag sätter mig på badkarskanten.
    "Det där får ni göra hemma hos dig", säger hon.
    "Trångbodd", säger jag.
    "Men här kan ni inte göra det i alla fall."
    Hon reser sig. Spolar. Tvättar händerna. Ser sig i spegeln och öppnar badrumsskåpet.
    "Varför är du förstoppad?" säger hon och målar läpparna.
    Jag skrattar.
    "Hallå, svara." Hon flinar. Läppstift i mungiporna.
    "Därför att Isolde tvingar mig att äta bönor."
    Hon skrattar. Lutar pannan mot spegeln. Skrattar.
    "Visst är hon söt", säger jag.
    "Vem?"
    "Isolde."
    "Jo", säger hon.
    "Hon tycker att du är söt", säger jag. "Mer än söt."

Isolde i hallen. Knyter skorna.
    "Ska du gå?" säger jag.
    "Japp."
    "Varför då?"
    Hon tar på sig jackan.
    "Därför att jag är trött."
    Hon drar upp dragkedjan. Jag tar hennes händer.
    "Nej stanna."
    Jag drar ned dragkedjan.
    "Stanna och snacka mer med Erika. Hon tycker du är skitsnygg."
    Isolde backar.
    "Har hon sagt det?"
    "Ja. Hon sa det förut. Att du är skitsnygg och sexig."
    Hon kliar nacken. Rodnar.
    "Stanna och drick öl med mig och henne. Bara vi tre."

Vi tre på balkongen. Erika röker. Isolde lutar ryggen mot räcket. Genom dörren ser jag Max i soffan. Han håller en ölflaska. Benen utsträckta. Långa. Han är barfota.
    Isolde och Erika pratar. Pratar om universitetet och tentor och högskoleprovet. Pratar om nationer och Lundagård och bibliotekets öppettider.
    Max dricker. Hans läppar mot flaskan.
    Jag vänder mig mot Isolde.
    "Finaste du", säger jag. "Bästa rumskompisen."
    Erika kastar fimpen till gatan.
    "Och finaste du." Jag lutar huvudet mot Erikas axel. "Världens finaste syster. Jag vill att ni ska vara lyckliga."
    "Du är full", säger Erika.
    "Du är full", säger jag.
    Hon pussar mig på pannan.
    "En puss!"  Jag rätar på mig. "Pussa inte på mig." Jag torkar pannan. Tar tag i balkongräcket.
    "Din fylltratt", säger hon.
    "Om jag är en tratt är jag en dålig tratt."
    "Varför då?"
    "För att jag är förstoppad och det är ditt fel", jag pekar på Isolde. "Du och dina bönor."
    Vi skrattar. Isoldes ansikte, skrattgropar och vita tänder, bruna ögon.
    "Titta så söt hon är", säger jag.
    "Du är sötare", säger Max och jag vänder mig om.
    Han står i dörröppningen. Jag trycker mig mot honom.
    "Hej", säger jag, "hej hej hej."
    "Max, snälla, ta henne härifrån", säger Erika
    "Ja snälla Max ta mig. Långt härifrån."
    Jag kramar Erika. Säger hejdå. Kramar Isolde. Dunkar henne i ryggen.
    "Ta väl hand om min syster", viskar jag.

Max i min säng. Ligger på rygg med täcket vid midjan. Jag stryker honom över bröstkorgen, magen, höftbenen. Han sover med öppen mun och snarkar.
    Solen genom springorna i persiennen. Jag kryper nära Max. Han rycker till. Vänder sig på sidan och lägger armen om mig.
    Jag hör ytterdörren öppnas och stängas. Tar hans arm och lyfter den.
    "Vad gör du?" säger han.
    "Jag måste prata med Isolde."
    "Stanna", säger han och trycker mig mot sig.
    "Jag kommer tillbaka."
    Våra kläder på golvet. Jag hittar mina byxor men inte trosorna. Tar på mig dem. Hittar min t-shirt och kofta. Kliver på den oanvända kondomen. Den fastnar under foten. Kall och sladdrig. Jag drar foten mot mattan och kondomen lossnar.

Isolde i köket. Gör kaffe.
    "Godmorgon", säger jag.
    "Godmorgon", säger hon. "Väckte jag dig?"
    "Nej."
    Jag sätter mig vid köksbordet. Frågar om kaffet räcker till mig också. Hon ger mig en kopp. Stoppar brödskivor i brödrosten.
    "Vill du också ha en macka?" säger hon.
    "Nej tack."
    Hon ställer fram jordnötssmör på bordet.
    "Eller jo, om jag får ta jordnötssmör."
    "Det får du."
    Vi dricker kaffe. Äter mackor. Jordnötssmöret fastar på tänderna.
    "Är Max här?" säger hon.
    "Ja. Han sover."
    Hon ler. Brer en macka till.
    "Vad mysigt", säger hon.
    Jag slickar jordnötssmör från fingrarna.
    "Ska du inte fråga hur jag hade det?" säger hon.
    Jag suckar.
    "Förlåt", säger jag. "Förlåt för igår."
    "Ingen fara."
    "Jo, jag betedde mig som en fjortonåring."
    "Det är ingen fara."
    Vi sitter tysta. Köksklockan tickar.
    "Vi kysstes lite", säger hon.
    "Va? Du och Erika?"
    Hon nickar. Häller mer kaffe i koppen. Dricker. Ställer ned koppen. Sätter hakan i handen och suckar. Tar sin mobil. Pressar ihop läpparna.
    "Snälla förlåt mig. Jag borde inte ha tjatat sådär."
    "Det är inte det", säger hon och lägger ifrån sig mobilen. Gömmer ansiktet i händerna.
    "Vad är det då?"
    Hon reser sig. Häller ut kaffet i diskhon.
    "Ingenting", säger hon och diskar koppen.
    "Ska ni ses igen, Erika och du?"
    Hon skakar huvudet. Ställer koppen i diskstället. Sätter sig igen. Tar mobilen.
    "Kolla", säger hon och räcker fram telefonen.
    Ett textmeddelande. Någon vill träffa henne.
    "Vem är det ifrån?"
    "Sara heter hon."
    Hon bläddrar i konversationen. Visar ett annat meddelande. Sara längtar, saknar, tänker på Isolde.
    "Gulligt", säger jag.
    Isolde nickar. Lägger telefonen på bordet.
    "När ska ni ses då?" säger jag.
    Hon rycker på axlarna. Borstar brödsmulor från bordet.
    "Det kommer vi nog inte göra", säger hon.
    "Varför inte."
    Hon tar fram sopkvast och skyffel från städskåpet. Sopar golvet. Jag lyfter fötterna och hon sopar under bordet.
    "Inte efter igår", säger hon och öppnar skåpet under diskbänken. Tömmer skyffeln i soporna.
    "Men ni kysstes väl bara?" säger jag.
    "Ja."
    "Då är det ingen fara. Ingen fara alls."
    Hon rycker på axlarna. Ställer in sopborste och skyffel i städskåpet.
    "Jag tar en dusch och går och lägger mig", säger hon.
    Jag vid köksbordet. Kallt kaffe i koppen. Jag hör Isolde låsa badrumsdörren. Hör duschstrilen mot badkaret.
    Jag lutar pannan mot bordsskivan. Huvudet värker.
    Jag går tillbaka till sängen. Max öppnar ögonen. Ler och säger att han är glad att se mig.
    Varmt under täcket.
    "Mysigt", viskar Max.
    Jag blundar, ligger helt stilla och jag kan höra duschstrilen från badrummet. Hör slangen slå mot badkaret. Hör fläkten och hur Isolde stänger av vattnet.
    Max andetag mot min nacke.
    Golvbrädorna knarrar när Isolde går förbi mitt rum. Hon går in i sitt eget och stänger dörren. Startar cd-spelaren. Skivan med pianomusik. Hon sänker volymen och jag kan inte höra musiken.
    Max rycker till i sömnen, och i sitt rum kryper Isolde i säng. Ensam.

Går jag in hör jag det igen

Jag går ut och sätter mig på trappan och om jag rökte skulle jag ha någonting att göra. En anledning till att sitta på stentrappan. Den är kall. Jackan är kvar inne i huset. En familj går förbi på trottoaren och barnen tittar på mig. Jag vinkar.
    Om jag går in för att hämta jackan hör jag det igen. Det började på ovanvåningen och gick från rum till rum och nedför trappan och in i köket och in i vardagsrummet där jag satt i soffan och tittade på teve och då vände det och fortsatte i köket för jag skulle inte behöva höra det. Nu hör jag det inte.
    Nu hör jag fåglar och trafiken från stora vägen. Jag hör en hund som skäller. En granne som pratar i telefonen. Ett barn som skrattar.
    Kanske är det tyst inne i huset. Kanske har det slutat. Jackan finns innanför dörren. Kanske kan jag bara sticka in armen och ta den. Ta skorna. Ta på mig jackan och skorna.
    Jag sitter kvar. Väntar. Väntar på att det ska ta slut.