Joomla 3 Templates by Varsity Jacket UK

Du måste förstå det

Det är som när jag var liten. Vi sitter på kökssoffan mamma och pappa och jag. Jag i mitten som när jag var liten. Tre koppar på bordet: kaffe till pappa, te till mamma, choklad till lilla mig. Pappa säger: "Vi hade ingen aning." Mamma säger ingenting. Sedan skriker hon. Skriker där bredvid mig. För jag ljuger och jag hittar på och jag har fattat fel och han skulle aldrig, och han är så snäll, och han har inte gjort något fel och han och han och han och han och inte jag. Pappa säger: "Jag skjutsar hem dig."

Pappa stannar bilen. Jag tar av mig säkerhetsbältet. Pappa säger: "Så fult de klottrar på fasaden." Jag tittar på höghuset. Någon har ritat en streckgubbe med stora pungkulor och liten snopp. Det lyser i mitt fönster för jag har lampan på timer. Pappa säger: "Du måste förstå att det är svårt för mamma. Du måste förstå att det är svårt för oss. Du måste förstå det."

Ingen följer med upp för att dricka kaffe

Vi står utanför huset och han säger att innergården är mysig. Säger att han gärna vill se den i dagsljus. Jag tar fram nyckeln ur jackfickan.
    "Jaha", säger han. "Tack för ikväll då."
    "Tack själv", säger jag och sticker nyckeln i låset.
    Han harklar sig.
    "Vill du att jag följer med upp?"
    Vill jag det?
    "Vi kanske kan ta en kopp kaffe", säger han.
    Nej, ingen följer med upp för att dricka kaffe.

I hallen kysser jag honom och han kysser mig. Händer under jackor och under tröjor.
    "Du luktar gott", säger han.
    "Tyst", säger jag.

Jag brygger kaffe. Står barfota och barbent i köket med hans tröja på mig. Den räcker över rumpan och jag ser ut som en tjej som precis har haft sex. Inga trosor. Fukten i könshåret. Lite öm, mycket våt. Jag häller kaffet i kopparna.

Han ligger i sängen och ler.
    "Dina lakan är sköna", säger han. "Var har du köpt dem?"
    "Ikea."
    Jag sträcker fram ena koppen och han reser sig på armbågen.
    "Tack."
    Jag sätter mig i sängen. Ryggen mot väggen. Fötterna under täcket. Fötterna mellan hans lår.
    "Du är iskall", säger han.

Till mina låtsaskompisar – text om text


Jag skriver när jag hittar henne. Hon finns inte, jag vet det, finns inte i verkligheten men hon existerar. Finns i mina texter, existerar genom mina ord.
    Jag uppfinner henne. Ger henne namn och person och berättelse. Jag skriver fram henne. Hon kommer inte till mig, det är jag som hittar henne.
    Jag tror inte att de kommer till mig. Idéerna, berättelserna, personerna. Det är ingen som talar genom mig. Ingen som kommer in i min hjärna. Ingen som får eget liv utan mig. Det är jag som skapar.
    Jag hade en låtsaskompis. Hon hette Pimpo. Jag visste att hon inte fanns på riktigt. Att hon var min uppfinning. Jag sa: "Pimpo är min låtsaskompis." Jag trodde inte att hon fanns på riktigt. Hon kom inte till mig och ville få liv. Det var jag som hittade på henne.
    De fiktiva personerna är mina låtsaskompisar. Jag tycker om dem, jag vill dem väl, vill att de ska existera – men det är jag som har uppfunnit dem. Jag som gett dem liv. De finns inte och de finns.
    Det är därför jag skriver. Skriver berättelserna för att de ska finnas. Jag skriver för dem. Till dem. Till mina låtsaskompisar.

Sju twitterkorta noveller


Dörr
Det finns ett rum intill mitt som jag inte får gå in i men jag vet var nyckeln ligger.

Skogen
Träden, stigen och Jättestenen. Nu är mina fötter för stora för blåbärsriset. Jag knäcker kvistar när jag går. Jättestenen är liten.

Vi i samma kappa
Som om vi satt ihop, säger du. Min bröstkorg, din rygg. Ditt hår, min mun. Folk stirrar. Vi går sakta för att inte snava.

Fika
Kopparna på bordet, smulorna på faten. Din hand i min hand. Svettig. Alltid svettig. Sedan är vi lika svettiga när vi ligger på golvet.

Växa
Jag fick känna på din mage; stor och spänd och varm. Den skulle bli större, sa du. Vi åkte till stranden men din bikini var för liten.

Turbulens
Gråter i trapphuset, käkar snabbmakaroner i köket. Vill hem. Sparkar glasväggen i busskuren. Splittret i snön. Glittrar.

Bilderna
I albumet ler vi. Sitter i soffan, i gräset, på bryggan, på altanen. Vi ler i albumet. När du slutade att fota slutade vi att le.


Läs fler twitterkorta noveller här


På balkongen

Vi gick ut på balkongen och han frågade mig om det kändes bättre. Jag nickade och tog tekulan från brickan och la i koppen. Svart te med smak av sommarvärme mitt i vintern. Jag lutade mig mot balkongräcket. Koppen varm i händerna. Staden: asfalten och bilarna och människorna och slasket. Vinter i staden, vinter utan snö.
    Han la armen om mig. Jag drack te och brände tungan.